Standardiseringen av öppna dokumentformat har hamnat i baklås

Jag har varit med i "data"-branschen sedan slutet av 80-talet och har varit med om ett antal olika formatkrig (Windows vs. OS/2, Mac vs. PC, Novell NDS vs. Microsoft AD, NMT vs. GSM, HD-DVD vs. BluRay och många till). Den ideologiska kamp som nu bedrivs mellan lägret bakom Open Document Format (med IBM som mastermind) och Microsoft Office Open XML är något riktigt fult. Standardiseringsorganet ISO har nyligen beslutat att acceptera OOXML som standard (ODF är sedan förra året en ISO-standard), vilket har genererat en hel del oväsen.

   Vad är det egentligen som ligger bakom? Som med alla liknande drabbningar handlar det om pengar, marknadsdominans och inmutning av ett teknikområde. I det här fallet är det lite mera maskerat eftersom ODF-lägret döljer sig bakom rörelsen för öppen källkod. Det finns naiva individer som tror att stora kommersiella aktörer agerar "good citizens" och ställer sig bakom projekt med öppen källkod. Det är en högst infantil tanke. Alla börsnoterade bolag hittar nya sätt att tjäna pengar och IBM har hittat en uppenbart innovativ värdeföskjutningsstrategi. IBM har under en lång period medvetet stöpt om sig från ett hård- och mjukvaruföretag till ett tydligt tjänstebolag (IBM Global Services). Genom att ta plats bakom hela rörelsen med öppen källkod kan de lägga kraft för att nyttja "gratis" arbetskraft av drivna idealister och samtidigt skapa en tydlig modell för att fortsätta öka sin tjänsteförsäljning.

   Microsoft å andra sidan ser sin kassako, Officepaketet, vara under attack. Givetvis måste bolaget hitta innovativa sätt att skydda sitt inmutade område. Bolaget vill helst slippa ha en massa gratisätare vid sitt smörgåsbord. Bill Gates kliver av som Chief Software Architect i sommar och Ray Ozzie är mannen som har tagit den rollen. Rays uppgift är att skapa Office i "molnet", det vill säga som tjänster. Företaget har en tydlig strategi med Software + Services, och då avses inte konsulttjänster utan webtjänster i nätet. Office Live är ett tydligt exempel på det. Microsoft måste hitta helt nya sätt att tjäna pengar än genom att kränga nya, fetare, Officepaket till sina kunder gång på gång.

   Som slutanvändare vill jag ha valmöjlighet. Jag vill ha följande:

  • Fungerande Officeprodukter (oavsett om det är program eller tjänster på nätet) med bra användbarhet.
  • Bakåtkompatibilitet med allt som jag redan har skapat genom åren.
  • Prestandavinster - inga sega väntetider.
  • Öppna format som fungerar med vilken kontorstillämpning som helst. Med det menar jag riktig öppenhet och inte 99 % öpet, med lite extra features anpassade för Office X.
  • Lägre pris med betalning efter behov. Som det har varit med Office-paketet från Microsoft betalar jag fullt pris för 20 % användning (i bästa fall) av funktioner som ingår.
   Jag är totalt likgiltig inför antalet standarder, men inser att en enda standard så småningom begränsar funktioner och framtida möjligheter. Det här gäller så länge som innovationstakten är så pass snabb. Den dagen när det finns en vinst för alla kan jag tänka mig en enda standard. Det är krångligt med meter vs. tum, celsius vs. fahrenheit, höger- vs. vänstertrafik etc...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
http://app.blogg.se/trackback/ping/17006594
RSS 2.0